Enligt dokumentet är forskarna på Fiskeriverket eniga om att man inte bör plantera ut ål som ett sätt att rädda arten.

Ändå beslutade Fiskeriverket ett par veckor senare att utplanteringen av ål ska fortsätta vara en del av den svenska ålförvaltningsplanen, den ålräddningsplan som varje EU-land måste ha.

Dokumentet som läckte ut var minnesanteckningar från ett internt seminarium som Fiskeriverkets avdelning för forskning och utveckling höll om utplanteringen av ål. Enligt minnesanteckningarna drog avdelningen bland annat följande slutsatser:

”..om utsättningar skall användas som beståndsbevarande åtgärd så gäller att det först måste visas att utsatta ålar kan bidra till lekbeståndet i samma grad som naturligt invandrade ålar /…/Detta förhållningssätt är i enlighet med försiktighetsprincipen.”

Hur kunde Fiskeriverket ett par veckor efter mötet besluta att fortsätta att plantera ut ål som en del av ålräddningsplanen, tvärt emot era slutsatser?

– Minnesanteckningar är anteckningar från en diskussion som har förts och inget slutgiltigt ställningstagande. Vi håller på med en utvärdering av alla element i ålförvaltningsplanen. Det här seminariet var ett led i den utvärderingen, som är beställd av verksledningen, säger forskningsavdelningens chef Ingemar Berglund.

– Vi kommer att genomföra utvärderingen under 2010 för att ta ställning till eventuella förändringar av ålförvaltningsplanen inför 2011. Det är möjligt att vi drar den slutsatsen att vi inför 2011 kommer att upphöra med utsättningarna som en del i förvaltningsplanen, säger han.

Den europeiska ålen är akut utrotningshotad och kan enligt Internationella havsforskningsrådets ålgrupp vara bortom räddning inom några få år.

Kritiken mot utplanteringen handlar om att forskarna inte vet om de utplanterade ålarna hittar tillbaka till Sargassohavet för att leka. Att utplanteringen räknas på ”pluskontot” i förvaltningsplanen innebär att Fiskeriverket inte behöver gå lika hårt fram mot fisket och vattenkraftverken som man annars skulle ha behövt.